Den långa svansen (The Long Tail) är ett begrepp som myntades av Chris Anderson. Den långa svansen syftar till formen på en efterfrågankurva där man kan se att ett fåtal produkter står för en mycket stor del av efterfrågan medan en stor mängd produkter har en liten efterfrågan. Det tycks som att efterfrågankurvan aldrig planar ut, utan ser ut som en ”lång svans” som i princip fortsätter i det oändliga.
Det intressanta är att det finns miljontals produkter som tidigare sålt i för liten upplaga för att platsa i traditionella affärer, men som via nätverk på Internet ändå säljs i tillräckligt stor omfattning för att vara lönsamma. Chris Anderson menar att värdet av dessa många produkter som säljs i liten skala kan vara nästan lika stort som värdet av storsäljarna.
Detta innebär alltså att det för många företag nu handlar om att få ut nischprodukter till nischmarknader. Vad innebär detta för marknadskommunikationen? Ska man tala om för en stor målgrupp att man har ”nischprodukter” eller ska man ge sin in på nischmålgrupper för att marknadsföra specifika produkter?
Att marknadsföra nischprodukter till respektive nischmarknader är mer tidskrävande, men också mer kostnadseffektivt än att tala om för allmänheten att man har ”nischprodukter”. Att annonsera med hjälp av Google är ett ypperligt sätt att nå smala målgrupper.
(På tal om att annonsera på Google. Jag försökte komma på ett smalt ämne att söka på, bara för att kolla resultatet. Jag sökte på ”Vårtor”. En av annonserna var för ett vårtmedel. Den andra handlade om att ”flirta anonymt”. Det är någon som tänkt till…)
Läs mer
RSS Feeds